En matchande tröja!

Jag hade också köpt trolltyg i interlock, så jag tänkte att jag skulle ge mig på ännu en tröja. Den förra gick ju helt okej. Och eftersom jag lyckats sy i viscosejersey tänkte jag att det väl inte kunde vara svårare med bomullsinterlock. Fel fel fel! Det här tyget kryllade sig i kanterna hela tiden och jag hade fullt sjå med att hålla kanterna på plats när jag skulle sy ihop dem.

Och overlocktråden gick av tre gånger. En gång när jag höll på att sy fast en ärm - då jag märkte att overlocken bara skurit och inte sytt ryckte jag visst till lite - och vips var tröjans bakstycke också sönderskuret... Tur att jag köpt två meter tyg... Efter en stunds surande klippte jag ett nytt bakstycke. Tråden till den vanliga symaskinen gick också av en gång, mitt i min fuskcoverlocksöm - det var inte så lätt att försöka sy en ny söm på precis samma ställe.

En kul nyhet var att jag med min kära mors hjälp lyckades tillverka puffärmar! Häromdagen fick jag veta att det är en lillasyster vi väntar på, och med bara döttrar vill jag faktiskt kunna slänga in och annan puffärm :)
Muddarna gick bra att sy ihop och sy fast, det var inte lika läskigt att sy halsmudd den här gången, men ack så svårt! Jag fick sprätta två gånger efter att det blivit för ojämnt. I det stora hela är jag nöjd, för tröjan blev fin. Och det känns som att jag är ett steg närmre att kunna sy ett plagg utan att göra dumma misstag...

Första försöket med byxor

Eftersom jag blev så nöjd sist gav jag mig i veckan på att sy ett par plyschbyxor i det snygga trolltyget från mjuka tyger. Det gick sådär...

För det första skulle jag ju göra större byxor än de min kära mor sydde sist, eftersom de ju blev för små. Så jag gav mig på att rita upp ett större mönster. Ett framstycke och ett bakstycke... Just det - man har inte ett fram- och ett bakstycke i ett byxmönster :) Så jag kastade "framstycket" och började klippa efter det andra.
Nästa dumhet var att jag klippte med ungefär två centimeters sömsmån men inte alls använde mig av den. Det blev stooora byxor.
Och eftersom jag sytt dem så stora blev det löjligt svårt att få fast muddarna - hur mycket jag än sträckte ut muddarna kom de inte i närheten av byxbenen. Så jag fick försöka vecka byxbenen. Och då blev det plötsligt väldigt många lager tyg, och overlocken ville inte vara med längre, den slutade mata fram, och dessutom gick tråden av. På något sätt lyckades jag få ihop det, fast med det spännande resultatet att ena benet fick mycket kortare mudd än det andra - och jag gav mig INTE på att försöka igen!
Midjemudden var mycket snällare mot mig, och gick faktiskt att sy på byxan utan krångel. Det innebär förstås att jag lyckats göra midjemudden lika mycket för stor som resten av byxorna. Så nu har dottern ett par väldigt baggy byxor som nog sitter snyggt om ett par år eller så :)

Men oh! Jag har glömt berätta om mitt allra bästa misstag!
Jag måste säga att det inte är allt för ofta som jag har tillfälle att känna mig totalt blåst, det är faktiskt ganska uppfriskande att få skratta åt sig själv. Jag beslöt mig nämligen för att följa de eminenta tips som står att finna på gekkobloggens byxsybeskrivning. För att få en snygg grensöm i byxorna stoppade jag det ena benet i det andra, precis som man ska... Men sen var beskrivningen inte helt synovisanpassad. Jag sydde ihop alla fyra lager. Japp, underbar söm blev det. Och två jättelånga byxben helt utan plats för flicka. Och ett gott skratt för mig, och sen lite sprättande och tänkande innan jag kom på hur jag skulle gjort egentligen. Men nästa gång... Då tusan!
Så här ser de ut i alla fall...