En matchande tröja!

Jag hade också köpt trolltyg i interlock, så jag tänkte att jag skulle ge mig på ännu en tröja. Den förra gick ju helt okej. Och eftersom jag lyckats sy i viscosejersey tänkte jag att det väl inte kunde vara svårare med bomullsinterlock. Fel fel fel! Det här tyget kryllade sig i kanterna hela tiden och jag hade fullt sjå med att hålla kanterna på plats när jag skulle sy ihop dem.

Och overlocktråden gick av tre gånger. En gång när jag höll på att sy fast en ärm - då jag märkte att overlocken bara skurit och inte sytt ryckte jag visst till lite - och vips var tröjans bakstycke också sönderskuret... Tur att jag köpt två meter tyg... Efter en stunds surande klippte jag ett nytt bakstycke. Tråden till den vanliga symaskinen gick också av en gång, mitt i min fuskcoverlocksöm - det var inte så lätt att försöka sy en ny söm på precis samma ställe.

En kul nyhet var att jag med min kära mors hjälp lyckades tillverka puffärmar! Häromdagen fick jag veta att det är en lillasyster vi väntar på, och med bara döttrar vill jag faktiskt kunna slänga in och annan puffärm :)
Muddarna gick bra att sy ihop och sy fast, det var inte lika läskigt att sy halsmudd den här gången, men ack så svårt! Jag fick sprätta två gånger efter att det blivit för ojämnt. I det stora hela är jag nöjd, för tröjan blev fin. Och det känns som att jag är ett steg närmre att kunna sy ett plagg utan att göra dumma misstag...

Första försöket med byxor

Eftersom jag blev så nöjd sist gav jag mig i veckan på att sy ett par plyschbyxor i det snygga trolltyget från mjuka tyger. Det gick sådär...

För det första skulle jag ju göra större byxor än de min kära mor sydde sist, eftersom de ju blev för små. Så jag gav mig på att rita upp ett större mönster. Ett framstycke och ett bakstycke... Just det - man har inte ett fram- och ett bakstycke i ett byxmönster :) Så jag kastade "framstycket" och började klippa efter det andra.
Nästa dumhet var att jag klippte med ungefär två centimeters sömsmån men inte alls använde mig av den. Det blev stooora byxor.
Och eftersom jag sytt dem så stora blev det löjligt svårt att få fast muddarna - hur mycket jag än sträckte ut muddarna kom de inte i närheten av byxbenen. Så jag fick försöka vecka byxbenen. Och då blev det plötsligt väldigt många lager tyg, och overlocken ville inte vara med längre, den slutade mata fram, och dessutom gick tråden av. På något sätt lyckades jag få ihop det, fast med det spännande resultatet att ena benet fick mycket kortare mudd än det andra - och jag gav mig INTE på att försöka igen!
Midjemudden var mycket snällare mot mig, och gick faktiskt att sy på byxan utan krångel. Det innebär förstås att jag lyckats göra midjemudden lika mycket för stor som resten av byxorna. Så nu har dottern ett par väldigt baggy byxor som nog sitter snyggt om ett par år eller så :)

Men oh! Jag har glömt berätta om mitt allra bästa misstag!
Jag måste säga att det inte är allt för ofta som jag har tillfälle att känna mig totalt blåst, det är faktiskt ganska uppfriskande att få skratta åt sig själv. Jag beslöt mig nämligen för att följa de eminenta tips som står att finna på gekkobloggens byxsybeskrivning. För att få en snygg grensöm i byxorna stoppade jag det ena benet i det andra, precis som man ska... Men sen var beskrivningen inte helt synovisanpassad. Jag sydde ihop alla fyra lager. Japp, underbar söm blev det. Och två jättelånga byxben helt utan plats för flicka. Och ett gott skratt för mig, och sen lite sprättande och tänkande innan jag kom på hur jag skulle gjort egentligen. Men nästa gång... Då tusan!
Så här ser de ut i alla fall...

Första plagget

Sen satte vi igång att sy! Min kära mor högg in på det nykonstruerade byxmönstret och jag gav mig på att sy en tröja.

Tyg: I höstas köpte jag tyg från Tygpyssling. Det som skulle komma att bli byxor var ett manchestertyg från Hilco, och sen försökte jag hitta ett matchande tyg till tröjan. Det fick bli en petrolfärgad viscosejersey. De matchade finfint! Jag köpte även brun muddväv på samma gång, den var tyvärr något för ljus för att passa perfekt med de andra tygerna, men men...

Utförande: Jag ritade av tröjmönstret och försökte med ögonmått klippa med lika mycket sömsmån överallt (misslyckades gravt med det...) och använde sen den första tröjbiten att måtta fram den andra med (för att det inte skulle bli alltför stora skillnader mellan delarna när jag klippte dem). Sen sydde jag ihop delarna vid axlarna. Det är lite läskigt att se hur overlocken klipper bort tyg! Jag fortsatte med att klippa ut ärmdelar och sy fast dem också. Det var lite meckigt men jag kunde! Sen sydde jag ihop tröjan och fäste långa muddbitar i ärmarna. Långa muddar är fiiiint :)
Eftersom jag inte har någon fancy coverlockmaskin tog jag sen och la upp nederkanten av tröjan med vanlig symaskin. Jag använde dock dubbelnål så att det såg snyggt ut. (Eller hade sett snyggt ut om jag kunnat sy en rak söm istället för en vågig... Men det syns nog inte så mycket när Vildan springer runt i tröjan, hoppas jag).
Det absolut svåraste var att fästa muddväv i halsöppningen! Den vågade jag inte overlocka direkt, så jag sydde först fast den med en elastisk söm på vanlig maskin.

Tadaa! Det blev en tröja! Och tog bara en hel dag...

Jag är mycket imponerad över att det gick! Det var mer än jag trodde. Det här ska jag verkligen försöka göra om! Men nervöst var det. Tror bebin i magen kände av stressen, för det sparkades väldigt när jag satt vid overlocken.

Misstag: När jag skulle rita av mönstret på tröjan ritade jag självklart på rätsidan. Inte världens vackraste, och inte världens smartaste grej att göra... Men förhoppningsvis går det bort i tvätten. Och sen var det nära att jag skar itu hela tröjan med overlocken. Jag blev plötsligt väldigt noggrann med var jag hade tyget...

Byxorna: Mamma sydde byxor, men byxorna vi ritade av var nog i minsta laget, för de nya byxorna blev trånga över låren. Då sydde min kära mor i en kil och sen var de bra (jag förstod inget av det hon gjorde, men nästa projekt blir att göra ett större byxmönster och lära mig sy muddbyxor. Nu har Vildan i alla fall ett matchande set med tröja och byxor och jag är mallig och taggad att sy igen. Tjohoo!

Inventering och mönsterkonstruktion

Jag gick hem till min kära mor och rotade i hennes gömmor. Jag hittade:

• Tre barnkläderssömnadsböcker från 1979 - alla med mönster (fast bara en med mönster i Vildans storlek, och däri bara två användbara mönster - på klänningar).
• En overlockmaskin från tidigt åttiotal som aldrig gått att trä med mer än två trådar men som fungerar ändå. Jag har förstått att alla som kan sy har en dylik spännande maskin (fast nyare, såklart).
  
• Min kära mor! Hon kan mycket mer än hon tror, rena guldgruvan!

Eftersom jag tror stenhårt på att allt går lättare om man inte fattar att det är svårt, så gav jag och mamma oss på att tillverka mönster.
Vi tog en av Vildans tröjor (en långärmad t-shirt från Blingo) och ett par av hennes muddbyxor (har för mig att de kom från Rafsen) och la dem på ett stort brunt papper. Där ritade vi av dem för att få fram mönster. Det var trixigast att göra ärmar som passade i ärmhålorna, vi fick tejpa på lite mer papper på tröjbiten och klippa om... Men sen hade vi ett första försök till mönster!

Jag tänker lära mig!

Så länge har jag svurit över att jag inte kan sy. Och trånat efter vackra tyger och önskat att jag kunde göra något av dem. Och ratat snygga tröjor i barnklädesbutiker för att de kostar en halv förmögenhet (även om somliga hävdar att det är helt okej för man kan sälja dem dyrt igen på Tradera...) Jag blir så avis på folk som kan sy kläder till sina barn. Så jag tänker lära mig! Jag fattar ju också att någon som inte sytt sen mellanstadiet och aldrig haft tålamod eller sinne för detaljer knappast kommer att försörja sig på sömnad, men till min egen avkomma borde jag kunna åstadkomma några enkla små plagg. Sådeså!